The Story of Danish Modern Starts Here

Den här artikeln är en redigerad version av samtalet ”In conversation”, som modererades av Johanna Agermann Ross från Victoria & Albert Museum och spelades in på Carl Hansen & Søns showroom i London i samband med utställningen The Story of Danish Modern Starts Here. 

Johanna Agermann Ross: Jag har haft en del samtal om hur Kaare Klint ofta hamnar lite i skymundan i den danska designhistorien till förmån för senare formgivare som Arne Jacobsen, Finn Juhl och Hans J. Wegner. Men alla dessa formgivare har naturligtvis Klint att tacka för mycket, både hans banbrytande arbete och hans utbildningsinsatser.   

Anne-Louise Sommer: Jag håller med fullständigt – han bör betraktas som grundare av Danish Modern. Det är intressant att han är relativt okänt. Han må ha banat vägen, men det talas inte om honom särskilt mycket. 

I designkretsar har hans möbler mycket högt anseende och de finns ofta med i utställningar, men de används inte i bostäder och offentliga utrymmen på samma sätt som bl.a. Wegners möbler.

Det finns många skäl till hans stora inflytande. Han var en del av första vågens evolution, eller snarare revolution, inom dansk design men hade också stor respekt för traditioner och hantverkets rötter. Klints liv och arbete kan ses som en balansgång mellan tradition och innovation.   

Han sa en gång att ”en bra stol ska vara som en gammal familjemedlem”, en formulering som illustrerar hans syn på design och utbildning. Han kastade inte bara ut traditionerna genom fönstret, utan moderniserade dem på ett organiskt sätt. Klint ansåg att modern design ska bygga vidare på tidigare generationers traditioner, men att den kan förfinas och omarbetas för att vara så relevant som möjligt för dem som använder möblerna i dag. 

Johanna Agermann Ross: Knud Erik, trots att Kaare Klint var före Wegner har hans möbler inte kommit med i Carl Hansen & Søns katalog förrän ganska nyligen ... 

Knud Erik Hansen: Kaare Klint arbetade i många år för en liten dansk möbeltillverkare vid namn Rud. Rasmussen. 1869 startade de ett snickeri i centrala Köpenhamn. Kaare Klint arbetade där, precis som många andra kända danska arkitekter och hantverkare. Historiskt har det spelat en mycket viktig roll för utvecklingen av dansk design. Företaget kontaktade mig och ville sälja. Som så ofta ville den nya generationen inte ta över familjeföretaget och det hade inte hängt med i utvecklingen.

Jag blev väldigt nostalgiskt – det kändes som Carl Hansen & Søn på den tiden när min farfar startade företaget. Under årens lopp har vi dock utvecklat en modern fabrik och branschens bästa tillverkningstekniker. I mina ögon var Rud. Rasmussen otroligt fascinerande; en glimt av hur saker och ting gjordes ”på den gamla tiden”. Så jag köpte företaget. 

Det var ett beslut fattat med hjärtat, inte med huvudet! Idag tillverkar vi Rud. Rasmussens klassiker på Carl Hansen & Søns anläggning, däribland Kaare Klints ikoniska möbler, bl.a. Faaborg Chair.

Anne-Louise Sommer:  Faaborg Chair är förmodligen mer känd än Klint själv. Han var väldigt ung när han designade den, i 20-årsåldern ungefär. Stolen specialdesignades till Faaborgs museum, som är en unik plats. Det är en slags konstnärlig multiinstallation där konst, arkitektur och inredning smälter samman till en fantastisk enhet. Stolen har inspirerats av olika historiska arketyper, bl.a. den grekiska Klismos-stolen, och när man står framför den och tittar på formen slås man av det eleganta och raffinerade formspråket.

Benen ser nästan för tunna ut för att bära, men är också ett perfekt koreograferat uttryck för stolens böjda form. Vid sidan om sin välformulerade arbetsmetod hade Klint även stora konstnärliga ambitioner. Faaborg Chair, i synnerhet flätningen, reflekterar ljus och skuggor otroligt fint vilket ger stolen liv. 

Anne-Louise Sommer: Klints möbler spänner från det mest traditionella till det mest innovativa. Han hade en mycket god förståelse för hantverkets historia samtidigt som han var stilbildande för det 1900-tal han levde under. Han gjorde omfattande mätningar och studier av människokroppens proportioner och använde dem som utgångspunkt för sin design, ungefär som Da Vincis principer.

Inspirationsmässigt hade han en nästan eklektisk inställning till vilka föremål han studerade, och han gick igenom hela kulturer och tidsepoker för att hitta de mest ikoniska arketyperna: Mingdynastins kinesiska stolar, den brittiska Chippendaletraditionen, svenska allmogestolar, Shaker-möbler o.s.v. Han ville komma åt möblernas kärna och tittade på både den fysiska och metaforiska ryggraden hos en stol.   

Johanna Agermann Ross: I sin strävan att komma åt stolens kärna introducerade Klint en del helt nya metoder i sin undervisning och i kursplanen för hans program i möbeldesign vid konsthögskolan. På vilket sätt har han påverkat designutbildningen? 

Anne-Louise Sommer: Han har haft väldigt stort inflytande, hans betydelse som lärare kan inte överskattas. Han påverkade flera generationer och definierade nya principer för undervisning inom området. Möbeldesign var ett nytt utbildningsprogram. Tidigare hade inredning betraktats som ganska obetydligt i förhållande till den traditionella arkitekturen.

Klint professionaliserade fältet genom att undersöka mått och regler med vetenskapliga metoder och satte en helt ny standard för designundervisningen. Han hade många lärjungar, och hans principer lyser igenom i deras arbete. Mogens Koch, Ole Wanscher, Poul Kjærholm och Jørgen Gammelgaard …   

Knud Erik Hansen: Den enda som sticker ut är Wegner. Han är inte lika starkt förknippad med Klints idéer; han är rebellen från vår guldålder ...

Anne-Louise Sommer: Jag håller med om att Wegner sticker ut, men jag tror ändå att han påverkades av Klints tankar. När Wegner gick på designhögskolan i slutet av 30-talet fanns där stolar från Mingdynastin, och enligt Klints principer skulle studenterna studera och mäta stolarna för att förstå själva kärnan i designen. Wegner gjorde just detta, och resten är historia! Tänk på hans tidiga stolar och påverkan på hans senare arbete. Han började med Mingdynastins traditionella stol och slutade med den numera klassiska Y-stolen, CH24. Han återuppfann den arketypiska Mingstolen för en ny tidsålder. Så några av Klints idéer tog han uppenbarligen till sig! 

Johanna Agermann Ross: Vi har pratat om att föra arvet vidare och om att hylla Danish Modern. Hur ser Carl Hansen & Søn på att värna och föra arvet vidare? Designbranschen utmanas av massproduktionen, vilket i vissa fall tvingar formgivarna och tillverkarna att välja mellan kompromiss eller anonymitet. Carl Hansen & Søn har fortfarande en fabrik i Danmark och värnar traditionellt hantverk och traditionella material. Samtidigt ingår vi i ett modernt sammanhang som spänner över flera internationella marknader.

Knud Erik Hansen: Jag tog över företaget från min bror och har bara varit i branschen i 15 år. Det har varit en kamp många gånger, särskilt att låta det förbli ett familjeföretag och skydda vårt arv.

Många tillverkare har påverkats eller lagts ner, särskilt de senaste decennierna. Carl Hansen & Søn har byggts upp med mycket känsla och kärlek, vilket också kan vara en utmaning. Vi är fortfarande en familj och våra val och beslut påverkar våra formgivares inriktning och framtid. Det gäller både nya designers och de som redan ingår i vårt stall.

Möblerna vi tillverkar och historierna vi berättar – allt handlar om människor. Verkliga människor som är en del av vår utvidgade familj och av ett autentiskt danskt designnätverk. Vi har en väldigt stark känsla av tillhörighet, och jag vill att nästa generation, mina söner, också ska bli en del av Carl Hansen & Søn. Det är det viktigaste. Vi är ett danskt företag, men vi är beroende av vår export och av att beröra hjärta och själ hos människor världen över. Vi måste utvecklas snabbt och följa med i vad som händer på andra platser och nya marknader. Så har vi alltid gjort, ända sedan min farfars dagar.

Allt som har hänt efter det har varit en naturlig utveckling. Att behålla och värna arvet efter Kaare Klint är därför otroligt viktigt. Det handlar inte bara om honom och möblerna, utan om berättelserna där bakom. Det är en familjehistoria. Vårt arv är inte föremålen utan människorna bakom dem. Det är det som gör det värt det.