VILHELM LAURITZEN
Vilhelm Theodor Lauritzen var en av Danmarks viktigaste arkitekter och en av den danska modernismens fäder. Idag finns många av hans projekt kvar som bestående exempel på det som då var en ny och revolutionerande inställning till arkitektur där form följer funktion. Under hela sin karriär hävdade han att arkitektur borde vara brukskonst som tjänar alla, inte bara ett fåtal privilegierade.
Bland Vilhelm Lauritzens mest kända och hyllade verk finns Köpenhamns flygplats första terminal (1939), som numera är känd som Vilhelm Lauritzen Terminal, Radiohuset i Frederiksberg (1945), konserthuset Vega i Köpenhamn (1956) och Danmarks ambassad i Washington, D.C. (1960).
Vilhelm Lauritzen föddes den 10 september 1894 i Slagelse, Danmark. Han utexaminerades från Sorø Akademi 1912 och från Kunstakademiets Designskole i Köpenhamn 1921.
Året därpå startade han Tegnestuen Vilhelm Lauritzen (idag Vilhelm Lauritzen Architects). Hans resor till Spanien och Grekland hade ett stort inflytande på hans senare arbete, däribland hans första stora uppdrag, varuhuset Daells Varehus, som var det vinnande bidraget 1922 i en tävling i samarbete med arkitekten Frits Schlegel.
Hans design uttrycker en tydlig idé om att utrymmen och former ska hålla i generationer. För att fullt ut förstå hur banbrytande hans arkitektur var, bör den ses i sammanhang med hans samtida kollegor. Arkitekturen har länge fokuserat på byggnaders former och utsmyckning.
Vilhelm Lauritzens förhållningssätt var mer inriktat på användbarhet. Med sitt fria tänkesätt och fokus på funktionalitet skapade han så enkla och funktionella lösningar att man vid första anblicken riskerar att förbise hans genialitet.
När Lauritzen började rita den första flygplatsterminalen i Kastrup 1936 var det kommersiella flyget fortfarande i sin linda. Det fanns ingen modell för hur en flygplats skulle se ut. Med sitt funktionalistiska förhållningssätt delade han upp byggnaden i en flygsida och en landsida. Ingången och trafiken längs byggnaden var belägen mot landsidan, medan flygtrafik och gater var placerade längs flygsidan. Idag är det fortfarande så de allra flesta av världens flygplatser är utformade.
Ett annat av Lauritzens mest kända verk är Radiohuset från 1945. Idag är det kulturminnesmärkt som en internationellt erkänd totaldesign, enhetligt utformad inifrån och ut – från möbler och dörrhandtag till den modernistiska typologin.
Byggnaden är ett av funktionalismens mest fulländade exempel, där de olika funktionerna, som foajén, konsertsalen och kontoren, är igenkännligt representerade i form av själva byggnaden. Ljudstudiorna är utformade som kinesiska lådor, där väggar och fundament skapas utan parallella väggar för att ge optimal akustik och ljudisolering.
Byggnaden uttrycker en känsla av tidlöshet och hållbarhet, och detaljerna i designen är ytterst dedikerade. Fasaden är tillverkad av hållbar sandsten och interiören är gjord i grönländsk marmor, mässing och teak som fortfarande har kvar sin skönhet. Så är också fallet med foajétaket, där kohud sträckts över mineralull. Idag är korridorerna fortfarande fyllda av musik från studenterna vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium.
Lauritzens modernistiska talang innefattade också inredning, där han skapade allt från dörrhandtag, askkoppar och räcken till lampor, soffor och stolar. Flera av möblerna ritades i samarbete med arkitekten Finn Juhl, som under 11 år var anställd i hans designateljé, från 1934 till 1945.
Vilhelm Lauritzen blev tilldelad Dannebrogordens riddare av 1:a graden och Eckersbergmedaljen 1941, C.F. Hansenmedaljen 1954 och Akademiska Arkitektförbundets hedersmedalj 1964. Han dog 1984 i Danmark vid 90 års ålder.
